Keith är här!

Fick Keith Richards biografi redan igår. Livet, heter den, och vilket liv sedan! Fantastisk läsning. Han hycklar inte precis. Ångrar redan att jag inte tog det engelska originalet, förstår verkligen översättningsproblemen. När jag växte upp, i en fjärran svunnen tid, gillade man antingen Rolling Stones ELLER Beatles, inte både och. En väldigt konstig inställning. För min del var det Stones som lyste upp i mörkret, Beatles har jag lärt mig uppskatta senare. Det är något så underbart med skränandet och raspandet i den Stoneska ljudvärlden, stämmer bättre överens med mig.

Irriterande nog kan jag inte sätta mig i soffan med boken hela dagen som jag så gärna skulle vilja. Här måste tvättas, städas, adventpyntas, startas skrivare och bakas lussekatter. I nu nämnd ordning. Samtidigt som det är längdskidåkning på tv. Kommer naturligtvis inte att funka, vilken tur att jag är så bra på att skjuta upp saker!

Det blev inga astrar, det blev nejlikor istället, och så några konstiga bär som jag inte vet vad de heter. Visst ser det julaktigt ut?