Kungabiografier och andra

Hej, alla! Softar kollossalt denna lördag. Beroende på att jag inte orkar annat.

Har läst ut Gösta Ekman-biografin. Den var verkligen härlig läsning. Förundras över hur väl man minns allt han gjort. Har tyvärr aldrig sett honom på teaterscenen, men kommer så väl ihåg alla sketcher, filmer, mm. Det är väl just för att han är så bra, så skicklig som det sitter så fast i minnet. Det känns lite märkligt att veta så mycket om en person, särskilt som han fortfarande är i livet, och som han har sådan påtaglig integritet. Det känns som om jag trängt mig på. Lite för intimt . . .

Så är det den här nyutkomna kungabiografin. Borde den skrivits? Mja, jag vet inte . . . Eftersom detta tydligen är text man kunde förvänta sig av skvallerpressen tycker jag att det är märkligt att de kungliga eskapaderna inte beskrivits där. Varför förskona honom? Men en bok . . . Är det viktigt att det kommer ut? Ja, jag tycker nog faktiskt det. Det här är en människa som på allas vår bekostnad lever gott och har som enda uppgift att representera och att vara ett föredöme, och om han inte är det sistnämnda tycker jag nog att det skall påtalas. Så boken kanske fyller en funktion när pressen tiger. Är jag förvånad? Ja, det får jag nog säga, jag trodde att en person i hans position skulle ha mer stil och mer vett. Här verkar den personliga integriteten saknas helt. Kommer jag att läsa boken? Nej, det tror jag inte, jag är helt enkelt inte tillräckligt intresserad.

Läser just nu om, för femtielfte gången, en bok i Susan Howatch verkligt roliga serie om engelska kyrkan under 1900-talet. (Trollope skrev en vid det här laget klassisk serie om densamma under 1800-talet.) Huvudpersonen är Alice, ickereligiös, Courdon Bleu-kock, överviktig, luspank, arbetslös och ansvarig för sin döende gammelfaster. Hon söker, efter en misslyckad anställningsintervju, skydd för regnet i en av Londons många Wren-kyrkor och hamnar, precis som hennes namne, i Underlandet. Boken är härlig underhållning och jag har så lätt att identifiera mig med Alice och hennes dietproblem. Visserligen inte överviktig själv, men som diabetiker blir man onekligen matfixerad. Hon är helt besatt av romrussinglass, en last jag har den största förståelse för.

Här skiner solen idag, hoppas den gör detsamma på er!

Bild: Min fina orkidé i sovrummet blommar om.