Läser en gammal Mårtenson-deckare med ovanstående titel. Ingen Homan, det är ganska skönt, istället en ung ambassadör som alter ego och närmare kan det ju inte bli. Boken är skriven i gammal hederlig pusseldeckarstil, a la Maria Lang eller Helena Poloni med karta över byggnaderna i början. Utgiven -71, det är ett tag sedan, och allt andas, trots mord och ond bråd död, idyll och frid. Måste ha läst den för länge sedan men minns inte hur det går. Namn som Pyttan Brakh och Lennart Nipgren borde ju ha fastnat i minnet, men jag har bara en vag känsla av igenkännande. Mårtenson har en faiblesse för att skildra svenskt midsommarfirande i herrgårdsmiljö, vet inte hur många gånger detta fenomen dyker upp i hans deckare. En nostalgi som tydligen drabbar utomlands arbetande ambassadörer. Boken handlar om det berömda gula frimärket. Hade gärna hittat ett själv, men vet inte ens var jag skulle börja leta.Hamlet hälsar att plommonkaka visserligen är gott, men kanska inte det bästa för hundar. De får väldigt ont i magen. Hans matte tycker att det kan han gott ha!
Bild: Gerbera, tror jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar