söndag 5 februari 2012

Varulv?

Nix, det är en eldhund. Har ärvt den efter morbror Arne som fick den i 50-årspresent någon gång i tidernas begynnelse. Vi har det fortfarande kallt här nere, så jag eldar en brasa åt er.
Gårdagens Sherlock motsvarade mina högt ställda förväntningar. Förflyttningen till nutid är verkligen elegant genomförd, intrigen lurig på gränsen till obegriplig och tempot minst sagt rafflande.  Roligt är det också med alla blinkningar hit och dit.Steven Moffat (manus) och Mark Gattis har skapat serien och den är verkligen en fullträff och Benedict Cumberbatch i huvudrollen är snudd på perfekt.  Två avsnitt kvar!
Läser annars på i min Forsytesaga. Den stackars Irene har nu flytt till Paris undan sin visserligen stenrike men totalt fantasi- och charmlöse make som hon inte tål åsynen av efter att han tilltvingat sig sina "äktenskapliga rättigheter".  En händelse som fick henne att lämna hemmet och leva på ingenting. I 12 år. Nåja åtminstone i 8, sedan fick hon ärva, men inga jättesummor. Hennes man Soames kan inte förstå varför hon inte vill komma tillbaka till honom. Han vill nämligen ha en son så att han har någon som kan ärva alla hans pengar. Forsytesagan handlar mycket om egendom, och den manlige Forsyten, åtminstone Soames här, såg sin hustru som sin egendom. Och lagen gav honom rätt. 1800-talet måste verkligen varit förfärligt ur kvinnlig synvinkel. Ryser av fasa vid blotta tanken på att vara så maktlös.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar